Konstfilm: Asbest & Mystomtar

Ur filmen Domedagscykeln

För många år sedan (1999) befann jag mig på den gamla anrika biografen Sture på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Det var på den tid då nuvarande Sture bar namnet Olympia och före den tid då Hufvudstaden beslöt sig för att göra om varenda biograf till en skobutik. (Vi känner ju alla till Röda Kvarns tragiska öde).

I den gamla biografen Sture - vilken förresten var en mycket fin och mysig kvartersbiograf ungefär som Fågel Blå, eller alla de andra som ej längre existerar utom i minnet hos de äldre - i den biografen pågick om sommaren en så kallad 0-budget festival.
Ynglingar med pjåkig smak men med ett stort intresse för film samlades där för att visa sina videoverk eller betrakta andras inför en större publik. På denna tiden var det video, alltså VHS som var det dominerande visningsformatet. Det var fömodligen vid någon liknande tillställning som Josef Fares gjorde sig berömd för första gången. Repertoaren startade tidigt på kvällen och den som genomled natten kunde vandra hem under morgonens ljus. Ju senare det led desto lägre sjönk kvaliteten på visningarna.

Det var under en sådan kväll jag kom att se filmen om Domedagscykeln och för första gången i mitt liv fick bekanta mig med utrycket Asbest.
Många år senare frågade jag en bibliotikarie om någon bok och kände då igen denne som mannen på bilden överst till vänster.

Ännu ett par år senare sitter jag framför Internet och stöter på detta filmkollektiv som kallare sig Mystomtarna.
Om konst är något konstigt, och filmkonst är film som konst, så smälter nog dessa tomtar mycket väl in med sin konster. Man kan se filmen Domedagscykeln och läsa mer om dessa videokreatörer på deras hemsida.
Det är även omistligt att ägna en stund åt Det tredje geniet. Enbart inledningen är ett stycke filmhistorisk anknytning till den japanska teatern. Det skulle iallafall Eisenstein ansett.

Mycket nöje!

http://www.geocities.com/mystomtar/